Hej mina vänner,
Nu när det är vinter och speciellt de dagarna som vädret är lite råare så brukar min längtan efter en av mina bästa vänner, Madde, bli extra stor.
Madde och jag träffades i Korea när vi båda åkte dit för att plugga 2016. Vi klickade så automatiskt med varandra och hade en sån problemlös jäkla vänskap från första dagen även om oddsen var emot oss från början. Första dagen när vi skulle ses och hitta vårt boende tillsammans så hade vi sånna stora svårigheter att hitta varandra för vi hade ingen data på våra mobiler och ville inte ringa varandra eftersom det hade blivit svindyrt med våra svenska abonnemang. Lägg till att vi båda släpade runt på typ max viktade bagage och det var ungefär 30 grader i September så förstår ni hur vi båda i efterhand är imponerade att vi inte lynchade varandra efter att frenetiskt ha letat efter varandra i typ 2 timmar, haha!
När vi väl träffade varandra så betedde vi oss som vi var bästa vänner i världen som inte sett varandra på en evighet, troligtvis för att vi var så lättade över att inte behöva leta efter varandra i hettan längre. Vi vilade upp oss på våra rum och bestämde oss för att åka bort en bit från vårt område för middag… tror ni inte att vi då på vägen hem sätter oss på ett tåg som inte åker hela vägen hem och släpper av oss mitt i rutten, och den stationen stängs för kvällen… Efter allt det så skyllde ingen av oss på den andra och fortsatte bara vår vänskap helt oskadad.
Madde är verkligen en av, om inte min BÄSTA VÄN, vänskapen är så hälsosam, respektfull, rolig och problemfri och jag förstår verkligen inte hur jag kunde ha turen att träffa en sån underbar person av en slump på andra sidan jordklotet! Så fort jag kommer hem från min resa i Januari så ska jag planera ihop någon helg med henne för jag orkar med att inte se henne på så lång tid längre!
Har ni någon sådan där riktigt speciell vän ni saknar lite extra mycket ibland? ❤️
Hi Loves,
Now that it is winter and especially the days that are a bit colder tend to make my longing for one of my best friends, Madde a bit stronger.
Madde and I met in South Korea in 2016 when we both went there to study. We immidiatley hit it off even if the odds were fairly against us in the beginning. The first day when we were supposed to meet up and find the place we would both call home for the coming months was a very hot and humid day in Seoul and we had suuuuch difficulties finding eachother. Part of the problem was that we didn’t have any data on the cell phones so we couldn’t text or call eachother cause it would have been super expensive. Add to the story that we were both carrying around on heavy luugages and that we were phrenetically searching for wi-fi to snap-chat eachother and you can understand the surprise that non of us exploded at on another when we finally found each other, 2 hours later…
We literally ran to each other like best friends that had not seen each other in for ever, even if it was the first time we met. We jumped up and down like little kids and were happily telling each other about the struggles of finding our place. We went up to our rooms and got settled in and decided to go in to Hongdae for dinner, which is a good ride away from where we were staying. on the way back we got on the tube and if we hadn’t had enough with the searching in the morning, our tube home stopped midway and left us stranded on a station that was closed for the night. When we finally got home after day break no one blamed the other and we just went straight to bed. The day after our friendship just carried on unhurt even if we had had so many things we could had been turned off by in our first 24 hours but Madde has turned out to be one of, if not my very best friend in the world, I’m so thankful for getting to now her on the other side of the world.
